I natt väcktes jag av en hysterisk son. Han stod vid golvet och skrek och grät. Stackarn var helt hysterisk. Försökte få ur honom vad som hänt men han kunde inte riktigt berätta. Gissar på att det "bara" var en mardröm. Fast det är jobbigt som mamma att inte kunna hjälpa honom mer.
Han satt i mitt knä en liten stund tills han lugnat ner sig och sen la jag honom i sängen och han somnade direkt.
Mina älskade småstjärnor, vad jag älskar er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar